Jag gör som Trana, sätter mig i fönstret och ser ut på världen. Gatan där nere lockar inte mig. Regnet mot asfalten är för dom som behöver komma ner på jorden. Inte för dom som redan ligger raklånga och pressade mot den. Inte för oss som har skickat tillbaka hjärtat vi fick för påseende. Lagt det i kuvertet med det redan betalade portot och lagt det på lådan. Sett postbilen hämta det och köra iväg.
Klockan är elva på dagen och människor på den regniga gatan har bråttom idag. Som alla dagar. Jag har ont i halsen och ont i huvudet och lite ont i stortån också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
den här bloggen skrivs av Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar