Katrin gick nyss. Hon spontanbesökte mig med en vinflaska under armen och en melon i en platspåse.
Helt otroligt vad folk verkar känna sig spontana nuförtiden. Först pappa och sedan Katrin.
I båda fallen väntade jag mest på att de skulle gå. Jag orkar inte le bajsnödigt, skratta åt dåliga skämt och prata om heminredning eller något annat som inte intresserar mig.
Men jag måste erkänna att melonen var god och att vinet värmde. Nu är det mörkt utanför sovrumsfönstret men utanför vardagsrummet lyser gatlyktorna. Trana sitter där och ser mot himlen. Jag undrar vad hon tänker på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
den här bloggen skrivs av Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar