Igår gick vi till kyrkogården. Pappa köpte en vit ros på vägen dit. Han fingrade nervöst på den hela promenaden. Väl framme la han den på marken, backade några steg och tryckte Arsenal-kepsen mot bröstet. Trots kylan såg hans panna aningen svettig ut.
Gruset knarrade under sulorna när vi gick därifrån. Han höll kepsen mot bröstet tills vi kom ut på gatan igen.
"Hur är det med Margareta?", frågade jag.
"Det är fint. Hon håller på att sticka en tröja till mig."
"Charmigt."
"Om du kommer över på en bit mat skulle hon bli glad."
"Skulle inte du bli glad?"
"Jo, förstås. Hon skulle kanske kunna göra en tröja åt dig med"
När vi kom in mötte Trana oss vid dörren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
den här bloggen skrivs av Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar